Akkelis Audio är nog en av Sveriges minsta hifi butiker, sett till golvyta. Samtidigt tror jag att Akkelis Audio är den butik som till vissa delar har det största utbudet av framförallt skivspelare och rörförstärkare. Jag gjorde en snabb genomräkning av olika produkter i butiken häromdagen. Där fanns då:

16 st olika integrerade förstärkare

10 st olika monoblock/slutsteg

6 st olika förförstärkare

9 st olika cd spelare

8 st olika skivspelare

6 st olika riaa förstärkare

12 st olika högtalare

En massa olika kablar

 

Det här ger en massa möjliga kombinationer. Med reservation för mina rostiga mattekunskaper så kan vi räkna lite. 

Monoblock/slutsteg * försteg = 60 kombinationer * cd spelare = 540 kombinationer.

 

Integrerade förstärkare * cd spelare = 144 kombinationer

Lägger vi ihop ovan nämnda 540+144 får vi 684 kombinationer av förstärkare och cd spelare. Skall vi sedan lägga till en skivspelare så blir det 5 472 kombinationer och såklart skall vi även ha ett riaa till detta och då får vi 32 832 kombinationer. 32 832 !!!!!!!!!!!!

 

Sedan skall vi även ha kablar och för enkelhetens skulle kan vi säga att jag har 5 alternativ, även om jag har fler, men med 5 alternativ får vi då 164 160 olika kombinationer. Då har vi inte tagit med högtalarna, lägger vi till högtalare så får vi 1 969 920 olika kombinationer.

 

Varför tar jag upp detta? Jo för att ha en hifi butik innebär att man är en vägledare och man skall försöka hitta ett system eller en produkt som kunden kommer att gilla.

Sedan är kunder olika, en del frågar inte så mycket utan dom vet vad som vill ha på ett ungefär, andra beskriver vad dom söker och kan få några förslag.  Denna kalkyl gäller främst den sista kategorin kunder, dom som vill fråga om hur allt låter i kombination med allt.

”Hur låter den ihop med den, och om man byter ut den mot den, och med den kabeln, eller kanske den kabeln”, osv, osv.

 Jag förstår att dessa frågor finns men som ni förstår så är det omöjligt att svara på hur alla kombinationer låter. Det är inte så att jag är ointresserad, att jag inte vill svara eller att jag  inte lyssnat på mina produkter. Jag har dock inte hört alla 1 969 920 kombinationer. (en miljon niohundrasextioniotusen niohundratjugo kombinationer)

 

Då Akkelis Audio startade med en cd spelare, tre förstärkare, två kablar och ett par högtalare så hade jag järnkoll på hur dom olika produkterna lät i kombination med varandra. Det var lite lättare då….

 

Är det då ingen idé att ställa frågor till mig? Jo det är det. Jag har lyssnat på alla produkter i sortimentet och alla produkter som finns på mina begränsade kvadratmeter noga utvalda. Dom representerar något jag kan stå för och uppskattar. Fråga mig gärna varför just ”den” produkten finns hos mig så skall jag svara på det. Många produkter har varit på besök hos min butik men inte passat mitt ljudideal och fått en returbiljett till distributören.

 

Jag har också testat många kombinationer som jag kan berätta hur dom låter. Jag har också lärt mig vissa generella egenskaper hos produkterna som kan vara en vägledning då man skall välja rätt.  Ni som besökt mig i butiken vet också att jag mer än gärna flyttar och kopplar ihop olika kombinationer så att Du får chansen att höra några av dom 1 969 920 kombinationerna.

  

Dags att avsluta historien om sommarens flugfiske. Först dock lite hifi nytt.

Butiken är knökfull med grejer just nu. Dom senaste veckorna har leveranserna strömmat in så nu finns nya monoblock och integrerade förstärkare från Audio Space, förstärkare från Dared Audio, begagnade högtalare, förstärkare och cd spelare, mm. Behovet av större lokal har aldrig varit större, tyvärr verkar det ha gått troll i lokalfrågan där jag inte får klara besked om dom intressanta lokalerna. Jag hade hoppats att allt skulle vara klart redan men nu vet jag inte vad jag vågar hoppas på. Jag kanske blir kvar på även i höst.

 

Har funderat lite på konserterna under Göteborgskalaset. Europe fick en väldigt sval recension. Vet inte riktigt vad recensenten förväntat sig , det är en vältajmad nostalgitripp av ett kompetent och tight band.

 

Har också grubblat på Hammerfall där jag förstår att grundaren av bandet är gitarristen Oskar. Han är då antagligen en begåvad herre som nu även skall vara kapellmästare på en hevy metal julshow i Göteborg. Det som förvånade på konserten var att han att han var en så ”dålig” gitarrist. Spelade fel i princip hela tiden då han hade sina solobitar. Jag hade nog förväntat mig mer i stil med Dragonforce, supertighta, flyhänta gitarrister. Den andra killen, Pontus, skötte sig dock bra.

 

Flugfiske var ämnet. Efter att ha fått fisk på flugspö så kände jag att spinnfiske inte längre var intressant. Ett flugspö är så lätt och mjukt, linan stum och så håller man linan i handen stora delar av drillningen, det känns som om man håller fisken i handen. Kontakten och närvaron är makalös. Att sedan ha fisken på en liten enkelkrok på en super tunn tafs gör att man får vara försiktig och bestämd i rätt avvägning för att inte tappa fisk eller fluga. Sista kvällen innan tåget gick tillbaks till Göteborg gav vi oss ut på en rund fisketur och nu hade jag bara flugspöna med mig. Jag är numera en fd spinnfiskare, nyfrälst flugfiskare.

 

Vi började med en liten ström mellan två sjöar någon mil utanför Arjeplogs samhälle. Det finns hur många som helst sådana här platser och just denna har jag inte varit på tidigare utan här gick vi på tipset från min fd arbetskamrat, busschauffören från Örnvik.

 

Strömmen mellan sjöarna är kanske 400 meter lång med ett stort sel i mitten. I sjöarna ovanför och nedanför finns det harr, sik, öring, gädda och abborre.

 

Vi var här i kanske 2 timmar, jag fick några öringar, Peter fick några sikar. Ingen harr siktades trots perfekta förutsättningar. Vi satte oss i bilen och åkte till nästa ström, fem kilometer utanför samhället, åt andra hållet. Här skall det finnas grov öring och harr.

 

Även här fick vi lite småöring, ingen harr, men grov sik. Den första plockade jag upp, en fin sik på ca 8 hekto, men jag fick större som släptes tillbaks.

 

Vi avslutade kvällen på ett tredje ställe, lite närmare samhället och där fick Peter äntligen en harr. Harren vakade friskt, men tyvärr utanför kastavstånd. Peter lyckade till slut få iväg ett kast där han fick på en riktig bjässe. Han kämpade tappert med denna, säger att det var i varje fall en kilosfisk, men harren lyckades till slut nöta av linan mot stenarna på botten så Peter stod där med tom lina. Det blev avslutningen på årets fisketur i Arjeplog.

  

Väl hemma i lägenheten avlutade vi kvällen som vi gjort alla kvällar under vår fiskevistelse. En kall öl och nattamat av färsk fisk. Nästa gång får spinnspöet stanna i Göteborg, en flugfiskare är född.

Igår spelade Europe på Götaplatsen och det var helt vansinnigs mycket folk där. Det hade varit kul om någon sort räkning kunde ha gjorts men 30 000 – 40 000 pers var det säkert.

Europe vann en talangjakt för evigheter sedan och fick chansen att spela in en skiva. Det stora genombrottet tror jag kom i tv programmet Jakobs Stege där balladen Dreamer framfördes.

 Konserten i Göteborg var riktigt bra en för nostalgiker som mig. Gamla favoriter som Seven Doors Hotel och Scream of Anger framfördes och jämfört med Hammerfall så var tightheten och kompetensen bland musikerna på en klart högre nivå.

 

 Joey Tempest är fortfarande en riktigt bra sångare. Mellansnacket kunde man kanske önska lite mer av efter alla år på turne, men bortsett från det så var han toppen.

 

 John Norum är en riktig supergitarrist, han spelade felfritt, flyhänt, känslosamt och tungt. På sann hårdrocksmanér bjöds det på en instrumental låt med fokus på gitarr.

 

Snyggljussättning, rök och en engagerat springande Joey gjorde det hela till en trevlig fredagskonsert. Inget att komma ihåg som en höjdpunkt i livet, men en bra konsert som det är kul att ha varit på.

  Igår var det stort fyrverkeri/konsert på Götaplatsen i Göteborg. Dom lokala och numera internationellt kända killarna i Hammerfall spelade för sin hemmapublik. Jag tog med mig kameran och gick dit för att få en upplevelse i klassisk heavy metall.

 

  Konserten var efter mörkrets inbrott så ISO värde fick nu skruvas upp i maximala 1600. Bruset var inget problem men riktigt skarp med ett 450 mm objektiv på frihand blev det inte.

 

  Konserten var dom en kul upplevelse. Körledare Joacim Cans hejade på publiken, jagade sina gitarrister, laddade stativet med effektfulla explosioner och sjöng riktigt bra, på heavy metall vis. Ett tag kunde jag nästan föreställa mig honom i Iron Maiden, om Dickinson skulle få för sig att sluta igen.

 

Hammerfall kör verkligen heavy metall grejen fullt ut, med självdistans, och dom verkar ha kul.. Det är mycket ljud, bombastiska trummor, explosioner, fyrverkerier  och eld.

 

  Klassiska metall poser, headbanging, latex, läder, nitar. En kul show.

 

Det verkade vara galet mycket folk här, hela Götaplatsen och långt ner på avenyn var det människor. Något som överraskade väldigt positivt var ljudet. Jag stod kanske 50 meter från scenen, ungefär mitt framför och ljudet var kristallklart, alla hördes och basen var makalös. Supertorr och ändå med ett tryck som gjorde att byxorna fladdrade. Riktigt imponerande.

 

Efter en timme blev det dock lite enformigt, man kanske behöver mer öl och partykänsla innanför västen… Så jag packade ihop och gick hem, nöjd med det jag ändå fått uppleva. Imorgon är det Europé på Götaplatsen, om det inte regnar tänker jag vara där för Europé har i mina ögon ett vassare låtarkiv att ösa ur. Men jag kommer att sakna explosionerna…..  

Denna vecka är det kulturkalas i Göteborg. Det innebär bland annat mängder av gratiskonserter. Tyvärr är jag rätt dålig på att ta tillvara på dessa tillfällen att höra gratis livemusik, det brukar bli en eller kanske två konserter varje år.

Premiärdagen igår bjöd på  fina artister som Maria Mckgee. Laleh och konserten jag besökte, Veronica Maggio.

 

Kameran plockades med tillsammans med ett 300 mm objektiv som med uppräkningen för digitalkamera blir ca 450 mm. Det räcker till att zooma rätt bra och med ISO 1250 blir slutartiderna så korta att skärpan blir helt ok.

 

Konserten var trevlig. Det som på skiva är lite poppigt blir nästan lite rockigt live. Hon hade ett väldigt bra och tight band och gjorde själv bra ifrån sig. Det är kul med dessa modiga och begåvade svenska tjejartister. Dom blir frontfigurer och deras band består oftast av manliga musiker.

 

Det finns så otroligt många om är bra, Veronica och Laleh är nämnda, Anna Ternheim, Sophie Zelmani, Ane Brun, mfl, mfl, listan kan göras lång. Jag får känslan av att det inte finns lika många killar som kommer fram på samma vis. Killar kommer mer fram som band.

 

Jag hoppas att vädret blir bra denna vecka så att det kan bli fler konsertbesök. Hammerfall och Europé kan vara roliga att se.

Flugfiske har jag tidigare tyckt varit både snobbigt och ineffektivt. Att stå och flänga linan fram och tillbaks och fiska med korta kast då man med ett spinnspö kastar flera gånger längre, vem vill ägna sig åt detta och varför????

 

I tonåren köpte jag ett billigt flugspö och försökte flugfiska lite. Det slutade med att flugorna endera fastnade i buskar och stenar bakom mig eller att jag med pisksnärtar klädde av flugorna så att kroken blev naken. En tröst var att jag gick en flugbindarkurs och kunde binda mina flugor själv.

 

I Arjeplog har flugfiske inte varit något som riktiga män ägnat sig åt. Endera spinnfiskade man eller så trollade man. Jag vet bara en person som flugfiskade i Arjeplog och han fick mycket stor öring och detta tyckte jag var väldigt konstigt, hur kunde han få så stor fisk på så märklig utrustning.

 

Sedan jag flyttade till Göteborg och lärde känna Peter har jag kommit i närmare kontakt med flugfiske eftersom det är det som han mestadels ägnar sig åt. Jag har då kunnat se att han, trots kortare kast än med spinn, oftast får mycket mer fisk än mig. Jag har också sett att flugfiske kan vara mer än en torrfluga på ett lugnt flytande vatten. Det går att fiska på ytan, strax under ytan och till och med flera meter djupt, beroende på vilken lina och fluga han väljer. Jag har därmed blivit nyfiken på flugfiske.

 

Redan vid vår första fisketur i Arjeplogsfjällen för fem år sedan hade jag med ett flugspö som jag köpt begagnat av honom. Spinnfisket var dock så bra och vinden så stark att jag inte testade att flugfiska den turen.

 

Vid förra årets tur hade jag bestämt mig för att fokusera mer på flugfisket. Kasten började fungera någorlunda ok men fisket var överlag dåligt den veckan och jag lärde mig att det inte bara räcker med att få ut flugan, man måste följa den med blicken under full koncentration för att vara med på mothugget om en fisk tar flugan. Jag fiskade fluga/spinn 50/50 % av tiden. Jag fick fisk på spinn men inte på fluga, lyckades kroka några 10 cm öringar i stark ström, men det kan jag inte räkna som krokad fisk.

 

I år var jag väldigt fokuserad på att jag skulle flugfiska. Hade köpt ännu ett begagnat spö av Peter, nu i en lättare klass för mindre fisk. Tyvärr var vinden under större delen av årets fjälltur inte gynnsam för flugfiske av en nybörjare. Därför blev det spinnfiske dom första fyra dagarna.

 

På kvällen den fjärde dagen mojnade dock vinden något och vi kunde se lite försiktiga vak. Att flugfiska två personer i båten gick dock inte. Jag gillar att gå upptäcktsfärder och hitta nya vatten och inne i en vik rann det ner en liten bäck. Enligt kartan skulle det finnas några mindre tjärnar längre up efter den bäcken så jag bad Peter sätta iland mig. Själv ville han vara kvar i huvudsjön och fiska och såg ingen anledning till att lämna detta fina vatten för att söka något mindre och osäkert. Jag gick iland och sade att om jag inte är tillbaks om två timmar så har jag endera drunknat eller så är fisket bra där upp.

Jag knallade iväg i skogen följde GPS:en i rätt riktning och kom upp för en liten ås. Där nere såg jag det som skulle vara en tjärn men som i realiteten bara var små sel i bäcken. Selen kanske var 4-8 meter breda och 15-25 meter långa. Det som dock fick mig att nästan springa ner dit vara att det vakade överallt i dessa små sel.

 

Jag satte ihop flugspöet och med darrande händer knöt jag på en liten torrfluga. Jag smög närmare vattnet och lade ut ett första kast. Inte så långt och snyggt som jag hoppats men flugan hann bara ta vattnet så PANG, hade en öring tagit den utan att tveka, bara slängt sig över den och krokat sig ordentligt. Den körde som besatt fram och tillbaks i det lilla selet. Försökte trassla in sig i vassen och hoppa för att försöka skaka av sig flugan. Den satt dock jättebra och jag kunde strax håva in min första, på riktigt, torrflugefångade öring, vilken underbar känsla. Nu förstod jag precis vad det var som var så fantastiskt med flugfiske. Spänningen att se flugan och närvaron då man skall drilla in fisken.  Med bara en krok, en tun tafs, lätt och mjukt spö och linan i handen så får man vara mycket försiktigare och har en annan närvarokänsla för fisken än vad man har med ett spinnspö.

 

Vinden mojnade helt och en billion myggor jagade flugfiskare runt selen. Det bekom mig dock inte det minsta för nu var det flugbyten till torra flugor, lägga kasten på rätt ställe och vänta med spänning som gjorde att allt annat som tid och mygg var oviktigt. Jag såg på klockan att mina två timmar passerat men tänkte att detta ställe lämnar jag aldrig och efter en stund kom Peter över åsen ner till mitt nyfunna fiskeställe. Han tänkte att jag nog inte drunknat utan fått fisk och då ville han vara med.

 

Vi gick mellan selen, fick fisk, tappade fisk, tjoade och skrattade av glädje, njöt av en underbar kväll i ett magiskt kvällsljus och hade vår kanske bästa, gemensamma fiskekväll såhär långt.

 

Dagen därpå hade vinden vänt till ostlig vind och samtidigt mojnat. Vi gick till grannsjön och vid båtplatsen såg vi nu vak. Jag gjorde iordning båten och Peter testade några kast med flugspöet. Han fick snabbt två rödingar. Vi rodde iväg till en outforskad vik och testade några kast. Jag, uppiggad av gårdagens lyckade utflyktsfärd, vill gå på nya äventyr. En lägre fjälltopp fanns en bit bort och där skulle det enligt kartan finnas två tjärnar. Tänk om dessa är lika bra eller bättre än gårdagens…..  Peter var dock fullt nöjd med att vara kvar i den sjö där det nu vakade och där fisk tog, så han valde återigen att stanna. Jag gav mig dock iväg på en uppförsvandring. Någon timme senare var jag framme, bara för att konstatera att det som på kartan var tjärna, i verkligheten var myrhål. Det var bara att promenera ner igen.

 

Då jag kom ner så berättade Peter att fisket var rätt bra. Att rödingen går i små stim, fram och tillbaks och att det är lätt att se vilken riktning dom rör sig i och planera vart man skall försöka placera flugan då dom kommer i ”rätt” riktning.

 

Rödingen kallas för fjällets Greta Garbo eftersom den kan vara så skygg och kinkig. Ibland lyser den helt med sin frånvaro, ibland vakar den friskt men äter bara en viss sorts kost och har man då inte rätt fluga så kommer dom bara att titta på den och inte ta den. Den är också försiktigare i sitt hugg än öringen så det gäller att vara vaksam då man gör sitt mothugg, inte för snabbt och hårt, men inte så långsamt att man missar hugget.

 

Hela denna eftermiddag och kväll ägnade jag mig åt flugfiske från land, efter röding. Då dagen var slut hade jag fått röding på både torrfluga och våtfluga och nu började jag känna mig som en flugfiskare. Kasten är fortfarande inte långa, jag trasslar till det ibland och jag missar en hel del mothugg. Jag hade dock fått både röding och öring på fluga och motivationen att bli bättre har ökat med dessa framgångar.

 

Efter sex dagar vandrade vi ner från fjället igen. Nedfärden blev något snabbare än vägen upp och vi har nu bra GPS spår att följa till nästa gång vi går hit. I Örnvik fick vi en kopp kaffe medans vi väntade på bussen som kom på en av veckans tre turer. Bussen kör varor från konsum samt post tre gånger i veckan.  Busschauffören som är en gammal jobbarkompis till mig, berättade att vi är dom första passagerarna denna sommar. Vi fick också lite tips och idéer om fiskevatten som vi bestämde oss för att testa innan vi åker tillbaks till Göteborg. Rapport från detta kommer i sista delen av detta fiskereportage.

  

Årets fisketur i Arjeplogsfjällen har gett mig en helt ny insikt i hur man EGENTLIGEN skall fiska. Detta efter att ha fiskat spinn och mete i större delen av mitt liv och i perioder väldigt mycket. Efter årets tur har jag dock pånyttfötts, eller kanske kläckts passar bättre i detta sammanhang, som en ny fiskare.

Återigen gick turen till mina hemtrakter, Arjeplogsfjällen. Arjeplogs kommun är lika stort som skåne och blekinge och det är Sveriges sjötätaste kommun med 8727 sjöar. Utöver detta finns hundratals mil med strömmar och åar. Med en befolkning på drygt 3200 personer så finns det en hel del vatten att välja bland.

Turen detta år gick till ett fjäll vid Piteälvens största sjö, Tjeggelvas. För att komma till startplatsen för vandringen åker man tåg från Göteborg. Tåget startar 17:00 och man är sedan framme i Jörn vid 10:tiden morgonen därpå. Sedan tar man bussen till Arvidsjaur och sedan vidare till Arjeplog, man är framme i Arjeplog vid 13-tiden.

Från Arjeplog åker man bil eller buss, om man lyckas pricka in någon av dom tre turer/ vecka som går denna rutt, i åtta mil efter grusväg. Då är man framme i Örnvik, en by med två bofasta och lite fritidshus och båtplatser.

Från Örnvik är det vandring som gäller till stugan som vi lånat.

Inge som lånat ut stugan gav några snabba instruktioner om vägen. Följ snitslingen, håll mellan tallarna och mellan småbergen. Vid stormyren går ni rakt över och sedan upp för en liten höjd. Då ser ni en sjö med en båt. Ta båten till andra änden och så går ni uppför ännu en höjd. Då ser ni sjön med stugan. Det tar ca 2 timmar att gå upp.

Vi tyckte detta lät busenkelt men programmerade ändå in stugan på våra bärbara GPS:er. Vi följde snitslingen, kom till en stor myr, gick över myren, gick upp för en topp och hittade en sjö, dock inte rätt sjö för denna saknade båt, vi gick upp för ännu en topp utan att hitta en sjö och sedan ytterligare en topp och ni hittade vi rätt sjö. Tyvärr var vi i fel ände för båten låg så långt bort från oss som man kunde komma. Vi struntade i båten och gick upp för ännu en höjd, såg inte någon sjö, gick ner i en dal och upp för ytterligare en höjd och nu kunde vi se sjön där stugan skulel ligga. Till sist kom vi fram, genomsvettiga, efter att ha bestigit alla toppar som fanns på vägen.

Stugan var dock jättefin med gasoltuber till köket, en vedkamin och riktiga sängar. Ett trevligt utedass och en rökkåta fanns också till vårt förfogande. Vi packade upp grejerna, sov en stund, käkade och gav oss ut på vår första fisketur. Vid 01:30 gav jag upp utan att ha fått fisk medans Peter vägrade att lägga sig utan att ha fått fisk så han kom och lade sig vid 05:30. Frukosten morgonen efter bestod då bland annat av färsk röding.

Vid vår sjö fanns en båt som vi kunde använda och vid en annan sjö en dryg kilometer bort fanns ännu en båt vi kunde låna. Tur var detta för det är svårgått och svårfiskat runt dessa sjöar och det blåste nordlig vind större delen av vår vistelse vilket gjorde att man fick planera sitt flugkastande i medvind.

Tyvärr innebar båtfisket att jag fick fiska spin större delen av vistelsen eftersom det är svårt att flugfiska två personer i samma lilla båt. Peter hade inga spinngrejer med sig så han fick ägna sig åt flugfisket.

Dom första dagarna höll vinden i sig konstant. Vi fiskade av större delen av båda sjöarna från våra båtar och vi fick fisk att äta varje dag. Inga mängder men ändå så mycket att vi kunde frossa i färsk fisk och ändå släppa tillbaks minst lika mycket av fångsten. Vinden gjorde att fisken gick lite djupare så det passade bra med spinn eller med fluga med sjunklina och nymfer.

Att vara i väg på en sådan här plats är oerhört avkopplande. Det är ljust hela natten så tid blir inte viktigt. Man har inget som måste göras mer än fiska, sova, äta, gå på toa. Man rensar hjärnan från tankar och lever i nuet på ett underbart sätt. Här uppe finns ingen mobiltäckning men då vi gick mellan sjöarna fanns en myr där täckningen var så bra att det gick att skicka och ta emot SMS. (dock inte ringa) Här kunde vi skicka meddelanden till fru och vänner, en eller två gånger per dygn, då vi passerade.

Varje fiskepass, oavsett om det avlutades mitt i natten, slutade med att vi åt lite färsk fisk, tog varsin öl (vi hade burit med oss 1 öl/dag/pers) som vi med möda släpat upp på fjället, avslutade med en lite whisky, också den mödosamt uppburen, för att sedan somna utmattade och nöjda.

Under sommarens semester hann jag med en kort avstickare till Stockholm där jag passade på att leverera lite Hanss Acoustics produkter till Audio Concept och samtidigt fick chansen att för första gången se denna omtalade butik.

Butiken ligger på Kungsholmen, på en återvändsgränd. Det är relativt centralt, kanske 20 minuters promenad från centralstationen, men ändå så ocentralt att besökare får söka sig till butiken. Butiken ligger längst inne i en återvändsgränd och fönstret mot gatan visar att här finns en radio/hifi butik, men det skallrar inte om vilken dignitet denna butik har.

 

På övervåningen som jag inte fotograferade finns det lite mindre hifi prylar, hörlurar, Roberts Radio, Tivoli och allmänt småplock. Där finns också ett rum med, hör och häpna, en platt TV från Samsung och en enklare hembioanläggning !!!!!!!

Går men ned en trappa så öppnas dock en helt annan värld, tung hifi i mänger.

 

Att går runt här blir nästan avtrubbande, talesättet att ”man inte ser skogen för alla träd”, passar bra här. Det finns så mycket grejer som man tidigare bara sett på bild att man  häpnar.

MBL, Boulder, T+A, Sonus Faber, Tannoy, Amphio, ASR, Bösendorfer, Electrocompaniet, EMM Labs,  Esoteric, Magnepan, Leben, WLM, ZU, Quad, Nagra, McIntosh, osv, osv. Makalöst.

 

För tillfället var Focalhögtalare av senaste modell uppkopplade i flera anläggningar. Mest imponerande är modellen Maestro som har en prislapp som innebär att om man måste fråga vad dom kostar, då har man inte råd…….

 

Som sagt mängder av superprylar överallt i en snyggt inredd miljö med mysig belysning. Klart inspirerande för mig som funderar över hur Akkelis Audio skall se ut framöver. Alla intryck får besök på olika ställen samlas in. Att göra en kopia av någon annan är inte någon mening med, däremot kan man inspireras av andras goda idéer.

Längst inne finns en dörr med kodlås, den är med andra ord inte öppen hela tiden. Där inne finns det beryktade Svanårummet, ett rum som är akustikreglerat efter konstens alla former. Diffusion och basreglering har dock stått i fokus i detta akustikregleringsprojekt.

 

Vi spelade en kort stund i detta rum med ett par MBL högtalare och tillhörande sub:ar och det lät fantastiskt bra. Det är första gången jag hör MLB och det var ett positivt första möte. 

Besök hos Audio Concept kan verkligen rekommenderas om man har ett hifi intresse för jag tror inte det finns någon butik i Skandinavien som kan matcha detta utbud. Om Audio Concept är Sveriges största hifi butik med sina 460 kvadrat (?) vet jag inte, men tyngsta butiken är det utan tvekan.

Audio Concept har gjort denna transformation efter att under många år haft en liten lokal, staplat produkter på höjden, knutit kontakter och agenturer och slutligen flyttat till en lokal som gör att grejerna ryms på bredden istället. Väldigt inspirerande som sagt och det är kul att Akkelis Audio har ett bra samarbete med Robert och Audio Concept. MLB demo i Göteborg är utlovad och kommer under hösten.